Det finns ingen, inte en enda jävel som vet hur jag egentligen känner! Jag säger endel men aldrig det hela, dom tankarna slåss jag med själv och inte ens mina närmaste vet hur jag egentligen mår.... Det är inte så att jag inte vill berätta utan det är mer att jag som vanligt inte kan spotta ur mig saker som jag verkligen behöver svar på.. Ni kommer aldrig förstå er på mig men det har jag levt med länge nu och jag förväntar mig inte att någon person någonsin kommer att kunna förstå sig på mig. Jag är bara så jävla trött på att bära allt inom mig och att jag inte kan göra nått åt det... Fuck off and die satans jävla kuksugar fitt nyllen!!!!!!! Ja jag är arg!!! Jag är arg för att jag är fucking jävla trött på att kämpa! Hela jävla livet har jag aldrig gjort annat än att kämpa och för en gångs skull kan jag för i helvete få må bra?!!!!!!!!!!!!! Fitt jävel! Jag hatar det här!! Jag hatar det här, jag hatar att det är så svårt, jag hatar att det är så jävla svårt utan dig, det känns som jag inte kan andas, det känns som jag har en meter taggtråd som skaver och stoppas luftflödet! Att du inte bara kan fatta! Fuck vad jag behöver prata med någon nu, men det kommer aldrig hända för jag kommer vägra som alla andra gånger om någon försöker ge mig någon att prata med. Jag skriver inte det här för jag vill ha sympati, fan då hade jag bett om det, det här är min blogg och jag skriver vad jag vill så piss off om det inte  duger.. Palla anpassa sig efter patetiska jävla svensonss som inte ens har levt, som kan säga att dom verkligen har upplevt en jävla massa och är redo att gå vidare.

Aldrig

Jag har allt för länge levt i en värld där manipulation och otrohet

har varit vardagen, där psykisk misshandel är det enda sättet

för att få den man säger sig älska att stanna.

Det jag trodde var att kärlek kom naturligt, att kärlek inte var någonting  man

behövde lägga all sin energi på för att få att fungera.

Jag har alltid trott att när man hittar den som är den där "rätta" för en själv

så ska man inte behöva kämpa för att få det liv man vill ha med honom.

Jag har allt för länge byggt upp denna mur omkring mig,

allt för länge har jag gått och trott att det inte finns en kärlek som

är på riktigt och att det inte finns många människor på jorden

som verkligen vet vad äkta kärlek är.

Det jag har lärt mig av livet är det att ingenting som är värt att ha kommer gratis,

om man kommer över någonting som man verkligen vill ha så får man betala

ett väldigt högt pris för att få det och kärlek det kommer inte enkelt.

Om man fick det man verkligen vill ha enkelt så kommer man inte uppskatta det

lika högt som om man får kämpa för det.

(Det som jag skrivit här är ingenting som jag har utsatt någon för utan saker jag själv blivit utsatt för och jag söker inte sympati eller något såndant utan jag ville bara skriva av mig. Och om ni tänker reagera på det jag skriver så är det ingen ide för jag skriver det jag tycker och det är min uppfattning och ingenting som DU säger kan få mig att ända uppfattning, så skippa det bara)